Better late than never.

Ja, trots mina goda ambitioner så bloggar jag inte särskilt ofta. Till och med jag själv tycker att det är lite trist. Men såhär är läget med familjen Nilsson. Barnen har precisi blivit friska efter att ha varit hemma två veckor med hög feber och en hemsk hosta. Det var skönt att komma iväg till jobbet i måndags och hinna ikapp lite. Vi har fått remisser till Barnkliniken för Albins mage och Axels astma och allergi. Så vi hoppas att vi får komma dit efter sommaren. Idag var jag och Albin och tog blodprover, och har var så duktig. Han tog det helt lungt och pratade glatt med de fina sköterskorna. Han var lite fundersam över blodet som kom och jag tror inte att han kopplade ihop det med sin egen kropp. Han var mest glad över den glittriga ödlan han fick efteråt. Han gillar också deras låda med dinosaurier. han sorterade med i vasstandskategorin, långhalskategorin och trehorningskategorin. Han surrar hela tiden och hade en lång utläggning om dinosauriernas relation till varandra. Axel han har det jobbigt med pollenallergin och är ganska trött just nu. Men han är en typisk femåring just nu, solig, glad och kärleksfull, energisk och fartig. Han har lärt sig att cykla nu, men det är ett tag kvar till han kan svänga och vänd utan att ramla. Han läser lite och har blivit mer intresserad av att skriva. Han pular på med det på egen hand och vi pressar inte på för att intresset ska hålla i sig. Varje dag vill han gå på golfbanan och har nu spelat sitt först korthål. Han är helt makalös.


Båten Birgit är snart, snart klar för att sättas i vattnet- det är bara länspumpen som ska kopplas in. Magnus har jobbat hårt och målmedvetet för att bli klar. Sedan återstår det bara att försöka starta den gamla damen. I höst och i vinter ska vi ta skepperexamen så att vi vågar åka längre ut än Obbolabron. Jag är ju bara så rädd för vatten, jag undrar om jag någonsin kommer att tycka att det är kul. För övrigt så befinner sig Mangus i slutspurten på jobbet innan det lugnar ner sig, så han jobbar på med ett beundransvärt fokus och tålamod.

Jag har sprungit mitt första lopp med nummerlapp: Blodomloppet. 5 km dock, så det är mycket träning kvar till tjejmilen. Det var superkul! Roligast var nog att faktiskt spirnga om en och annan kille. Det har nog aldrig hänt tidigare i mitt liv. Stort ögonblick. (Det hör dock till saken att de var ganska tunga och otränade, så egentligen är det ingen merit. Men bra för det mentala...jag kan springa, jag är inte rädd) Sedan har vi jobbat vidare på vårt trädgårrdsprojekt. Det finns hur mycket som helst att göra när man börjar om från början. Vi har lagt många drömmar och planer på is, det finns varken tid eller pengar. Tanken är ju att jag ska bo här tills jag rullas in på hemmet, så jag hinner nog i alla fall. Men jag har i alla fall gödslat gräsmattan och rabatterna och lagt ut snigelgift så de låter bli mina blommor, jag har rensat rabatter och planterat lite nya växter. Jag har också tagit upp kampen mot Björnlokan- jag bara avskyr det eländiga ogräset. Naturligtvis växer det överallt här.

Ja, summa sumarum så har vi det bra här nere i Lövövika. Allt faller på plats med tiden, vänner, jobb, kompisar till barnen, båt, ny brygga, gamla Bettan rullar än. Så nu ser vi fram emot sommaren.

Sjukstuga, igen...

Ja, då var det dags att VABa igen. Albin slog till med feber igår kväll och ont i magen. Idag vaknade han med 38 grader men ganska så glad. Axel han gillar att få vara hemma när Albin är sjuk. Då vet han att det blir lugna aktiviteter och att det inte förväntas några stordåd. Sedan kan han tycka lite synd om Albin. Tur i oturen så går det ganska så bra att vara hemma från jobbet idag. Nästa vecka hade det varit värre. Magnus jobbar borta mycket framöver och jag kommer att behöva göra mycket på jobbet. Jag ska gå en kurs som jag längtat efter länge, det är läkarbesök och utvecklingssamtal och dealine på nya weben på jobbet och blodomloppet och en öm rygg och allt ska klaffa. Så varj sjuk nu för all del, gärna hela familjen på en gång. Sedan kommer det hipsvips att juni månad. Så jag både fasar och ser fram emot de två veckorna som kommer efter långhelgen. Jag hoppas att vi kan åka till stugan redan på onsdag om alla är på benen. Vi har längtat stt få komma ut till havet och naturen och den friska luften. Alla pratar om ryssvärmen som ska komma. Jag är glad om det inte regnar, och att björnen håller sig borta så jag kan springa utan björnfrossa...

Studs, studs

Japp, nu har pojkarna äntligen fått sin studsmatta! Vi har fått pengar av nära och kära när barnen fyllde år och investerade vi i en blå studsig sak, mer funktionell än vacker. Ungarna var helt betagna- en egen studsmatta. Axel, som har fått ny astmamedicin, studsade som besatt. Det är mest för hans skull som vi köpt den. Då det blir tungt att andas så vill han inte röra på sig- men med ny medicin och en studsmatta, så hoppas jag att han kommer igång. Han har förresten lärt sig cykla utan stödhjul. Vi tränar fortfarande på att stanna, svänga, bromsa, titta rakt fram och hålla balansen. Men när flytet infinner sig så cyklar han själv. Jag har haft ont i min rygg i helgen och inte kunnat träna- fy bubblan vad irriterande. Men idag så känns det bättre- hoppas att jag är tillbaka till helgen. Då ska vi vara i stugan, och om vi inte får björnfrossa ska Magnus och jag ha ett litet träningsläger. Den 20 springer jag och Anna Blodomloppet. 5 km uta ska nog gå bra. Min fina bror Anders var på besök här en snabbis från Kenya. Det var härligt att se honom igen. Det är konstigt att även om vi sets så lite i livet- han flyttade när jag var 10- så är bandet så starkt. Min fina storebror. Det ska bli bra att få åka ner och träffa dem allihop i juli. Nu vill Mangus att jag fixar handlingslistan. Bäst jag loggar ut! Han har förresten byggt en superfin brygga till båten...hoppas nu bara att det blir en båtsommar. Birgit står ännu i tusen delar på land..just det...logga ut!