Ja, som min kära pappa påpekade häromsistens, så är vi inte kvar på skuleberget. Men min dator har krashat, så nu bloggar jag på Manges. Vi jobbar som galärslavar just nu, men snart hoppas jag att det släpper lite. Idag har jag blivit klar med min utbildning som Speaking Examinor för Cambridgeproven. Det ska bli kul att bedömma prov längre fram samt att det är en bra sidekick. Våra killar mår toppen. Albin är fortfarande sjuk var tredje vecka, så vi pusslar med VAB mellan varandra och Eva och Leif. Om de inte bodde så nära så skulle detta livspussel vara så otroligt mycket svårare. Tack och lov också att mor och Lennart också hjälper till trots 13 mil en väg. Lennart ficar allt praktiskt när han kommer och momme lagar god mat så att jag slipper.
Jag lyckades också springa min tjejmil trots att mitt knä nästan lade av efter 5 kilometer. Bra att ha en stark vilja ibland. Så nu i vinter ska jag vila från att löpträna och spinna och lyfta skrot för att se om det håller bättre nästa säsong. Kanske är jag för gammal för att börja med nya hobbies av det här slaget. Borde kanske satsat på 7 sorters kakor eller sticka. Men det vore kul att springa under timmen nästa gång...så satsar på Umemilen nästa år. Magnus ska åka delar av Vasaloppet, så han ska slava i skidsrpåret i vinter.
Annars så är allt precis sim vanligt egentligen.... men ändå så annorlunda...
