Snälla, snälla är inte januari slut snart...

Mörkt, kallt, svart, stö, bök. Det är konstaterat- jag är inte en vintermänniska. Albin har varit sjuk två gånger på tre veckor, vilket innebär att jag inte får sova. Axel är rädd för allt på natten, vilket innbär att jag inte får sova. Detta skulle inte kännas som ett problem i juni med ljusa nätter och fågelkvitter på småtimmarna. Det känns som det är natt jämt, eller att det är dag jämt. Snart, snart är det februari- rent mentalt kommer det att kännas bättre då..bara 28 dagar tills mars månad då ljuset sakta återvänder. Undra om man kan köpa tålamod på postorder? Jag har i alla fall köpt en ny matta till arbetsrummet, äppelgrön...det kan pigga upp. Magnus har åkt till Norge för att ha konferens och ska åka lite skidor. Jag har bokat upp mig med nära och kära så att tiden inte går så långsamt. Husum imorgon, ska lyssna på P3 på morgonen, då går det inte att "känna sig blå"

Här kommer 2011

Jaha, nu ver det 2011 och tiden flyger fram. Imorgon börjar ekorrhjulet om. Jag har varit förkyld och magsjuk och allmänt sliten hela vårt jullov- vilken känns båda bra och orättvist. Bra för att jag inte behöva sjukanmäla mig från jobbet alternativt jobba sjuk- som jag ofta gjort förrut- orättvist för att jag hada så många planer som nu inte blev av....
Men, julen var fin och barnen underbara och glada. Vi firade i Vännesby med tomte och god mat och trevligt sällskap. Familjen Pihls hem andades julstämning. Sedan bar det av till Skelet för att träffa bror med familj- vilket också var kanon. Det var jul att se Elna ovh Ivan i snön efter tre åt i Afrika. Jon var mer skeptisk till kylan och snön. Vi bodde på hotell och ungarna älskade det, hissar att åka, frukost buffé och massor att upptäcka.
Väl hemma så har Magnus åkt massor med längdskidor och skottat masor med snö. Vi har hunnit träffa goda vänner och vilat och latat oss. När jag var som hängigast så byggde jag och barnen lego hela dagarna. Jag nästan drömmer om legobitar- men nu är barnens finaste ritningar byggda och legolådan nästan tom.
Det nyaste i våra liv är att vi bestämt oss för att bli en alpin familj- vi har åkt två gånger på lovet- och barnen älskar det. Vi är en del fina backar inom en timme som passar oss bra. Jag har ju bara åkt slalom 5 dagar i hela mitt liv, så jag och barnen har det bra i barnbacken.
Nu hoppas jag att jag snart kan träna igen och börja känna mig starkare någon gång!