Framgång...

Ja, så är det äntligen lite islossning på jobbfronten. Har i veckan skrivit på ett 1 års kontrakt på ytterligare 25%- så med en lärartjänst på 25 timmar + 10- så slutar jag på 35 timmar i veckan- 75% på papper men i verkligheten 80%. I alla fall i ett år så kan jag känna att jag drar mitt strå till stacken. Det ska bli kul med nya urmaningar. Så fick jag mitt CAE resultat i dag- betyg A. Skönt att det gick så bra- då sitter grunderna fortfarande. Hoppas på att ta ett CPE längre fram- så kan jag jobba vart jag vill i världen. Dock så planerar kag inte att åka någon stans, men det är liksom skönt att veta. Dessutom så sporrar det mig att jobba mer djuplodande med min engelska. Molnet på himlen är ändå att fröknarna på dagis tycker att Albin är dålig i magen (som vanligt) och tror att han har magsjuka. I min mening- han sover bra, äter som en häst, pigg, glad och helt som vanligt. Jag tror att han reagerar på maten, han har varit borta så länge. Så har jag otur VABar jag imorgon....igen...Gjorde korvtorn till middag. Mycket poppis. Vill ni veta? Dela ett grillspett i tre delar. Skiva korv och zuccini. Trä varannan korv, varanan zucini, toppa med ost och ställ tornet i en ungsfast form -gratinera i ugnen 200 grader i 10 min. Servera matvete till. Ja, back to business- ungarna ska i pyjamasen.

Kallaste dagen -29

Prickigast...

Albin blev prickigast till slut även om Axel har sjukare. Nu har de äntligen läkt ihop och ska börja på förskolan imorgon. Axel längtar nog efter sina kompisar- Albin är nöjd hemma. Ett stort tack till världen bästa mormor och världen bästa Lennart för att de kunde komma ner och vara med barnen så vi kunde jobba. Nu hoppas jag att de är friska länge, länge, länge...
Axel ska börja simskolan imorgon- vi får se hur det går. Hans bästis provade förra veckan men backade ur- vägrade gå i vattnet. Så det kanske inte blir av ifall han känner att det inte känns bra. I helgen investerade vi i riktiga skidor till barnen med pjäxor. Axel, som länge tyckt om att åka på de hopplösa barnskidorna susade iväg i spåret. Albin blev mest glad för sina pjäxor och ignorerade skidorna. Så Axel har åkt två kilometer skidor i helgen och vågar prova åka i backar och faller snyggt på rumpan när det går för fort. Själv ligger jag lågt med träningen sedan mitt knä backade ur förra veckan, har troligen belastat det för hårt- kondition och muskler följer inte varandra. bra flås och svaga muskler. Jaja, aptrist att inte kunna träna. Sjukgymnast får det bli, tur att det finns på Storsjöhallen.

Hösten 09

Ibland när det är vinter och vattkopporna flödar längtar man efter en sådan här kväll. Bilden tagen nere på hällan, ett mysigt ställe vid vår båt där vi roar oss ibland.

1 dag på jobbet...

1 dag på jobbet hann jag innan barnen blev sjuka. Vattkoppor visade det sig, inte helt oväntat då vi hälsat på vänner med åkomman i huset. Men ändå lite irriterande. Barnen har snart varit lediga i en månad från förskolan- behövs nästan en inskolning för att komma igång igen. Jobbet gick helt i stå igen. Axel har varit riktigt dålig med 40 graders feber, men inte så mycket prickar. Albin har två praktexemplar men verkar komma lindrigare undan. Det värsta med sjuka barn är att inte få sova på nätterna och oron då febern bara verkar stiga och veta vart gränsen går. Enligt sjukvårduppplysningen kan de ha hur hög feber som helst bara de inte slutar att dricka. Så idag har jag jagat Axel med juice och vatten hela dagen. Han verkar kvickna till nu på kvällen. Jaja- nu har vi i alla fall klarat av vattkopporna innan de börjar skolan.

Kung Bore är arg...

-30 grader klockan 07:00
Så det blir en innedag idag för mig och barnen. Det var länge det var så här kallt under en så lång tid. Itre veckor har det varit kallare än -10. Inte en enda dags blia- inga snögubbar alltså. På måndag börjar jag jobba igen och det känns helt ok. Det är alltid lite ångestöaddat att börja lämna barnen på dagis igen. Men med tanke på att Albin vaknade kl 05:00 i morse och pratade om sin bästis Lova, så tror jag att de kommer att gilla att komma tillbaka till polarna.
Jag har bara kunnat åka skidor en dag- antingen för kallt eller för snöigt och blåsigt. Men det var egentligen ett skämt hela åkturen- jag måste se ut precis som mr Bean på skidor. Ingen balans, total avsaknad av teknik dock med en vilja att lyckas. Jag tror jag ska hålla mig till turer på isen och inte skämma ut mig i spåret mer. Ja, juniorerna kallar...visst något om Stuart Little.

6 år...

I sex år har vi varit gifta idag kl. 15:00. Det var en underbar dag, minus 20 grader och sol på dagen och en stjärnklar himmel på kvällen och natten. Sex år med berg och dal, två fantastiska barn, två flyttar, husköp, husförsäljning, husbygge. Sex år låter så kort men det har varit innehållsrika år. Tillsammans har vi blivit starkare. Ser fram emot kommande år...

2010

Ja...ett nytt år. Vad säger man? Tjugotio eller tvåtusention eller tjugohundratio. Det nyta året har intletts med snö, massor av snö. Upp till knäna i morse då jag började skotta dagens skörd. Nyårsafton firade vi med grannar på gatan och det var en mycket trevlig tillställning. God mat, glada barn och många skratt. Det nya året började med snöskottning, kaffe med goda vänner och avslutas med middag- en ny vegetarisk rätt, handla på konsum och skotta snö. Ikväll ska jag försöka se min första Star Wars så att jag hänger med i Axels surr om Darth Vader och Shobacka. Han har förvisso inte sett en enda film han heller men är invigd i klubben ändå av sina kusiner. Imorgon kommer Magnus kusin med famillj och då blir det badhuset igen- två gånger på en vecka. Förra besöket kom vi med i VK i mitten uppslaget. Axel är nu en kändis. Vi försöker att gå på badhuset nu när Axel ska börja simskola i januari- så att rutinerna sitter. Jag och Magnus gå dessutom in gratis då vi har träningskort där. Jag har precis återhämtat mig från mitt andra bodypump pass på 5 år- så på måndag är det dags igen.

Mål för det nya året? Tja- en klassiker. 1) Sluta äta godis 2) GI mat så att vi blir oss själva igen. 3) Träna så att jag klarar tjemilen i september. Men det känns bara kul. Inte jobbit det minsta. Undra hur det känns om ett par veckor...