Ett tag sedan sist...

Jag har inte haft ro att sitta ner och blogga på länge nu- det är hela tiden något som ska göras hemma eller så tryter orken. Albin utvecklas med en rasande fart och står nu på alla fyra och kan masa framåt på mage. Han kan också sätta sig upp från liggande med den klassiska backningsteckniken. Han klättrar på allt han ser med målet att resa sig upp- och han blir sju månader på fredag. Det är till att ha bråttom- som följd av denna aldrig sinande entusiasm över att ta sig framåt sover han dåligt på nätterna. I veckan när Magnus har varit borta har jag varit vaken i genomsnitt 10 gånger på en natt med välling, blöjbyte och starta sagan år Axel. Så efter tre sånna nättar är jag lite mosig. Vi har skolat in Axel på dagis och han älskar det- men han är ganska trött i slutet på veckan. Men det är skönt att få lite tid att fixa sånt som är svårt med båda barnen runt benen. Allt är så mycket enklare med bara en liten kille- även om Albin tar mycket tid när han är vaken. Det är omöjligt att tänka sig att man tyckte att man hade mycket att göra innan barnen! Vad gjorde vi med all tid? I helgen blir det släktsuris i Nyliden- morfar Martins hemställe i mörkaste Lappland. Det ser vi fram emot...