Jag vet inte om det är ett ålderstecken, men tiden rusar fram. Det är precis som det vore augusti igår, men en blick ut genom fönstret säger något annat. Jag trivs förvisso med novemberväder så länge snön håller sig borta- vintern i fjol var bara för lång. Barnen har varit friska sedan vi började dagis och skola efter sommarlovet (peppar, peppar ta i trä). Det har nog varit tur med tanke på det racertempo vår vardag haft. Nu har jag i alla fall läst klart min 7,5hp kurs på universitetet, så nu blir det lite mindre att göra- förutsatt att jag klarade av hemtentan!
Jag går och myser och ser fram emot juletid också- jag bara älskar julen. I år har vi tagit det mogna beslutet att bara ge barnen paket. Klok, men ganska trist- det är ju kul att leta den perfekta julklappen. Men nu får jag leta den perfekta födelsedagspresenten istället- och det blir ganska många tillfällen på ett år ändå.
Idag ska jag åka med kaninen till veterinären för att klippa bort lite tovor som han inte låter mig ta bort själv. Maken till hårig kanin får man leta efter. Jag får klippa fram öron och ögon på vintern så att han i alla fall kan se och höra något. Hade jag vetat att han skulle bli så lurvig och kosta 800 per år att klippa så hade vi nog valt den lite korthårigare kaninen...men han var ju så söt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar